landskamp

Ikväll är det landskampsdags. Sverige-Ungern, en måste match för de gulblå om de ska ha en rimlig chans att kvalificera sig för VM. Frågan är vilket landslaget egentligen skulle må bäst av i längden. Lars Lagerbäck och Roland Andersson är inte en kombination som går hem i min bok - två stycken tråkiga, stela trädstammar, utanför såväl som på planen. Det finns inte den blekaste skugga av utveckling eller nytänkande. Det svenska landslagets problem är i grund och botten rotade i tränarduon.

Det är Lagerbäck & Co som undvikit att ge landslaget den föryngring och förändring som det så väl behöver. Några nya spelare finns med, men fortfarande envisas man med Daniel Andersson, en totalt målblind Johan Elmander, Olof Mellberg med flera. Det är dags att ge de unga chansen, de som stod för de långt bättre och större prestationerna i U-21-landslaget.

I ära till detta fotbollsspektakel bjuder jag på ett boktips för den sanne anglofilen och fotbollsälskaren: kultklassikern Drömelvan av Petter Karlsson. Elva porträtt av elva klassiska fotbollsspelare, fullspäckad men dråpliga berättelser, månne något överdrivna men inte mindre underhållande beskrivningar och iakttagelser. Det är de forna hjältarnas berättelser; lervällingsbrottarnas, rebellernas, alkoholisternas, de sanna, forna engelska fotbollspelarnas sagor - långt innan pengarna styrde fotbollsscenen. Då fotbollsspelare var långhåriga, ovårdade rockstjärnor, inte parfymmakare och underklädsmodeller.

Roligast är berättelsen om Chelseas virtous Alan Hudson, där det målas upp en bild av en numera alkoholiserad, gråhårig man som säger allt och ingenting om vad som helst, men som en gång slog tunnlar på Beckenbauer. Som drack varje kväll och som fortfarande var på lyset när han kom till morgonträningen.

Petter Karlssons bok är kanske inte den mest välskrivna och nyanserade boken, men det är inte heller dess poäng. Det är en hyllning till fotbollsdåren och till hans hjältar, en insikt om hans dårskap, dumhet och beroende, utan att egentligen ta avstånd från det. På alla sätt en läsvärd bok, vars porträtteringar kan läsas om och om igen då man känner för ett skratt eller två.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0