fan fick jag
Fan fick jag för det. Ett nedskrivet och på alla sätt tvivelöversvämmat landslag bjöd igår på en av de större kämparinsatser jag sett de senaste åren. Och fan fick jag för Mellberg - kungen på plan igår. Fan fick jag i och för sig inte för Elmander, som månne slet som ett djur men fortfarande tror att man gör mål i målgaveln. Och som tur var fick vi inte se någon Daniel Andersson.
Istället fick vi se ett härligt taggat landslag med tre poäng och inget annat framför ögonen. De kämpade och slet och hade segern inom räckhåll, när den nesliga straffen kom. Därefter trodde jag det, orättvist nog, var kört. Sedan kom FRÄLSNINGEN.
Hur man än diskuterar hans vara eller icke vara i landslaget visade Zlatan än en gång att 92 minuter och 59 sekunder av honom på planen i relativ anonymitet ändå är OK, när han på några sekunder sedan gör sådär. Det var inget Zlatanmål i utförande, men väl så spektakulärt när domaren ska föra visslan till munnen för att blåsa av, när en nation gett upp hoppet om segern... Fan vad jag skrek.
Snart, men inte än, kan det vara läge att läsa Offsides VM 94-special. En insatt, humoristisk och nostalgisk redogörelse över den där sommaren som vi fortfarande återvänder till. Alltid ett nöje att läsa.
